Därför behövs diken
God tillgång till vatten är en grundförutsättning för att en skog skall kunna växa, men samtidigt kan för mycket och för stillastående vatten ha en hämmande effekt på trädens tillväxt. Därför behövs ibland diken i skogen. Väl fungerande diken sänker grundvattennivån i marken och säkerställer att trädens rötter kan få tillräckligt med syre och därmed växa fritt och utnyttja marken optimalt.
Mellan 30- och 90-talet dikades stora delar av skogarna i Sverige, vilket gav goda produktionsförutsättningar och ökad tillväxt. Sedan 90-talet dock, har dikesgrävningen nästan upphört helt, och många gamla diken har slammat igen. Diken som slammar igen kan leda till försämrad eller i vissa fall helt avstannad tillväxt. Återhämtningen i en skog efter en dikesrensning eller en nydikning kan öka tillväxten med så mycket som upp till 20 %.
Lagar och regler
Dikesrensning får göras till dikets ursprungliga djup, med andra ord det får återställas till det läge det hade då det grävdes för första gången. För detta krävs ingen anmälan. Om dikesrensningen innebär att markvegetation ska tas bort eller att dikningen ska göras djupare än ursprungligt djup klassas detta som nydikning och då krävs ett tillstånd från Länsstyrelsen. En skyddsdikning som kan behöva göras i samband med ökad grundvattennivå vid avverkning ska alltid anmälas i samband med avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen.
Problem kring dikning
En felaktig dikesrensning riskerar en ökad transport av slam och kan försämra livsmiljön för vattenorganismer nedströms. Även vattenkvaliteten kan påverkas i form av högre pH-värden, högre utlakning av fosfor och kväve samt ökade halter av humus. Vid risk för påverkan på kringliggande vattendrag ska därför åtgärder alltid göras för att minimera detta, till exempel genom anläggning av sk slamgropar.
