Var går egentligen gränsen?
Det kan vara knivigt att hitta tomtgränserna när varken ägare eller granne vet. Det finns ledtrådar från förr i naturen men många av dem kan vara svåra att hitta. Vi har samlat tips på hur du hittar gamla markeringar och hur du gör nya.
En stor sten, en gärdesgård eller ett jack i barken på ett träd. Så kan en gränsmakering se ut. Men tänk på att stenar kan ha vält eller blivit övervuxna av växter och mossa, ett träd kan ha fällts och en markeringsstolpe av trä kan ha förmultnat. För att du ska veta var du ska börja leta finns det olika knep. Du kan börja med att prata med grannar och släktingar som kanske vet, eller ta hjälp av gamla kartor som upprättats vid lantmäteriförrättningar – där kan det stå vilken markering som ska finnas i varje hörn. Eller prata med din virkesköpare.
– Jag kommer ofta ut till skogsägare som är osäkra på var gränserna går och jag har alltid med min GPS som hjälpmedel så vi vet ungefär var vi ska börja leta – de gamla markeringarna går alltid före GPS:en, berättar Frida Karlsson, virkesköpare på Stora Enso Skog. Vi börjar helst i ett hörn eller en vinkel, där hittar man ofta en rågångssten – höga, vanligen spetsiga stenar som står upprätt och uppenbart satts dit av människohänder. Ofta med en krans av mindre stenar runtomkring. Det här stenarna är det olagligt att flytta på så de står ju förhoppningsvis där de ska. Och så har vi en punkt att utgå ifrån för att hitta en skiljelinje till nästa punkt. Ibland finns det redan upphuggna skiljelinjer, om så inte är fallet föreslår jag att du tar med rågrannen och hugger upp en rågata – en ca 1 meter bred röjd gata där gränsen går.
Ibland kan rågångsstenar se ut som små stenrösen som är högre i mitten – eftersom de stora mittenstenarna är omringade av mindre stenar. Dessa rösen kan ibland förväxlas med andra slags kultur- eller fornlämningar.
Markeringar som gömmer sig
Det finns ett antal olika sätt att markera var en gräns går. Ibland kan en taggtråd ha använts, men den kan vara invuxen och övervallad med bark och därför svår att upptäcka. Ibland har en markering gjorts direkt på ett träd, en så kallad bläcka – ett jack eller fyrkant – som huggits in med en yxa, som sen långsamt övervallats. Emellanåt har också grenar huggits av på de träd som står precis i rågången. De avkapade grenarna har en väldigt skarp snittyta, vilket gör att de är lätta att hitta på träden. Problemet med att markera på träden är dock att förr eller senare kommer träden att falla och då försvinner markeringen.
På bergig mark eller i större stenar användes ofta metalldubb som satts ner i ett hål. Dessa dubbar kan ha blivit övervuxna eller rostat bort, men då finns hålet i berget kvar. Ibland omgärdas hålet av en fyrkant som är inristad i berget.
I många fall finns det en gärdesgård som markerar gränsen. Dessa gärdesgårdar stämmer inte alltid riktigt – gränsen ska vara rak men gärdesgården är krokig eftersom den lades där det var naturligast och enklast, vilket kanske inte var den riktiga rågångsgränsen.
– Har man en gräns som man är osäker på, gå ut med grannen och markera upp den tydligt – stenarna står ju där de står. Om man använt trästolpar finns det risk att de ruttnat bort. Att göra markering på träden kan vara problematiskt eftersom markeringen försvinner om man fäller trädet. I så fall bör man göra en högstubbe av trädet, men förr eller senare ruttnar ju även den bort. Det finns speciella färgglada rågångsstolpar att köpa som syns tydligt i skogen och de är hållbara. Även om du själv vet så kan det vara jättesvårt för nästa person som ärver eller förvärvar fastigheten att hitta utan tydlig markering. Skogen förändras ju över tid. Det är många gånger man vet på ett ungefär var gränsen går men inte exakt. Med en tydlig markering behöver du inte fundera, avslutar Frida Karlsson.
Satsa på åtgärder i rätt tidFör att skydda sin skog och sin ekonomi är det en god idé att kombinera skogsbruk med naturhänsyn. |
Jobba säkert i din skogVintern är en tid då många passar på att själv jobba i skogen. Vi vill ge några enkla tips för ett så säkert arbete som möjligt. Både för din egen skull och för dem som ska ta arbetet vidare, till exempel den som ska lasta och transportera virket du huggit, och andra trafikanter på vägarna. Läs mer |